Utan småprat inget stort prat.
(Björn Nilsson & Anna-Karin Waldemarson i boken ”Kommunikation. Samspel mellan människor”)

Småprat – vad är det?

”Informell kommunikation” skulle man kunna svara på den frågan. ”En förutsättning för människans utveckling både av sin egen identitet och samhället i stort” skulle man också kunna svara. Eller ”den kulturella evolutionens främsta redskap”. ”Trevligt” skulle några svara. ”Onödigt” skulle vissa kanske svara. ”Roligt” anser vissa, andra ”svårt”. När jag skriver småprat i den här texten så avser jag alla de stunder av samtal vi har människor emellan i mer informella situationer. Vid fikat på jobbet, i bilen på väg ut på jobb, vid kassan i mataffären, i garderoben på väg in till en föreläsning, när vi väntar vid busshållplatsen, i hissen, medan vi tar mat på lunchen…  (Jag skriver inte om ”skitprat” - det är ett helt annat ämne…)

Kort om kommunikation

Småprat är kommunikation. Så vad är kommunikation? Informera är att ge form åt något. Kommunicera är att meddela någon något, få del av eller gemensamgöra något. Kommunikation är en social process. Jag återanvänder ett citat jag hade med förra veckan också – då med anledning av att vi tolkar vår verklighet – eftersom det även berör kommunikation:

Människans förmåga
att utveckla kunskap
är beroende av hennes möjligheter
att registrera, tolka och lagra
data om verkligheten
och att kombinera
sina kunskaper och erfarenheter
med nya intryck.
(Peder Hård af Segerstad, docent i sociologi och författare

Detta gör vi exempelvis genom kommunikation. Vi formar också vår identitet genom kommunikation, genom den respons vi får av andra (se separat text om identitet). Det är nödvändigt för oss att kommunicera för vår överlevnad och utveckling. Kommunikation är vårt äldsta, vanligaste och viktigaste beteenden. Ett beteende som naturligtvis fyller en funktion, eller rättare sagt flera olika funktioner. Kommunikation:

• överför, tolkar och utvärderar information
• kläcker idéer, utvecklar kunskap och lärande
• utvecklar känslor, ex. kalibrerar känslor kring händelse
• skapar, etablerar och/eller upprätthåller relationer
• bestämmer vilka som ska inkluderas/exkluderas
• tilldelar mandat att utöva ledarskap
• reducerar osäkerhet, debriefing, tröst… (psykoterapi)
• utvecklar identitet
• utformar och jämför normer och värderingar
• sprider historier och berättelser

(Om du vill läsa mer om kommunikation så finns en separat text om det som jag har skrivit tidigare.)

Åter till småpratet

Småprat är kommunikation. Alla funktioner jag listat ovan är ingredienser i småpratet, i olika hög grad vid olika tillfällen, i olika situationer och i olika sammanhang.

Vi småpratar för att visa att vi tycker om att vara tillsammans med någon. Det i sin tur fyller en viktig social funktion, och är ofta en förutsättning för att kunna gå på djupet. Att vi kan småprata med en person betyder inte att vi kan gå in i djupare dialog med samma person. Däremot gäller det omvända: om vi inte kan småprata med en person så är det inte troligt att vi kan prata om djupare, svårare, allvarligare saker med den personen heller. Småprat fyller en viktig social funktion. Småpratet är till för att vi ska kunna visa vilka vi är, visa relationen till en annan individ, visa på kontakt, smörja samspelet. Det handlar om att vara närvarande – inte bara fysiskt utan också mentalt, om att bekräfta och visa välvilja till en annan människa. Vi testar, etablerar och säkerställer relationer till andra genom småprat – innehållet i samtalet är ofta mindre viktigt. När vi sedan tycker oss få den respons vi behöver för att kunna gå vidare, djupare, så gör vi det. Uteblir responsen så stannar småpratet på just småpratsnivå. (Om inte responsen väcker sådana tankar, känslor och reaktioner inom oss att vi inte ens vill småprata längre…)

Småprat på jobbet

Tippar du ihop med några på jobbet? Turas ni om att baka till fredagsfikat? Har ni något gemensamt lotteri? Det är några exempel på när man skapat strukturer kring småpratet, skapat sådant som manar till att man träffas och pratar om något annat än arbetet. Det handlar förstås också om eget ansvar: hur mycket av betald arbetstid lägger man på dessa sociala stunder? Balansen ligger i att det också är viktigt att ha småprat som en del av arbetsdagen, eftersom vi alla både mår och presterar bättre då. Det är i småpratet man exempelvis bistår varandra när det är något knep med en maskin som inte fungerar, eller delar olika erfarenheter med varandra. Småprat är viktigt i en lärande organisation.

Det där som ”sitter i väggarna” som vi ibland talar om, sitter nog i själva verket i småpratet.

Småprat i ledarskapet

Det är viktigt att det finns samlingsplatser på arbetsplatser – fikarum, matsalar etc. – för att möjliggöra, och faktiskt också uppmana till, småprat. Det är viktigt att vara medveten om att småprat existerar och själva funktionen med småprat.

Som chef och ledare är det också viktigt att då och då delta i småpratet. Ta en fika tillsammans ibland, exempelvis. Inte alltid, för småprat behöver också få pågå utan att just chefen eller den som bedömer ens roll och prestation närvarar, men då och då. Varför? Därför att det är då man blir medveten om vad som pågår rent kulturellt – det är i småpratet som allt det som sagts av chefen och företagsledningen tolkas, och omtolkas, och får sin mening ute i organisationen. Småpratet legitimerar olika beteenden i företaget, som man som chef behöver ha koll på och vara en del av. Man kan förklara information, begrepp och beslutsgrunder. Man kan upptäcka och reda ut missförstånd. Man kan fånga upp rykten som sprids. Man kan odla en god arbetsmiljö genom att föregå med gott exempel och exempelvis upptäcka när härskartekniker eller kränkningar finns i organisationen.

Kulturen i en organisation utvecklas i småpratet. Hur man gör saker och ting, olika ritualer, gängse sätt att agera på, jargong och andra koder, gränser mellan grupper och gentemot chefsledet, hjältehistorier och historier från förr, normer av olika slag… Man utvecklar ett gemensamt sammanhang. Som ledare behöver man vara en aktiv del av småpratet för att kunna påverka kulturens utveckling. Man kan inte skapa en kultur men man kan interaktivt med alla inblandade arbeta med dialog och tolkningar och på så sätt skapa en gemensam delad tolkning som vidare utvecklar kulturen. Om man anser att detta är viktigt så ska man vara ute och röra sig i verksamheten. Vilket inte betyder att man ska lägga sig i medarbetares arbetsuppgifter, för det är viktigt att medarbetare känner förtroendet i att vara litade på, så att de kan ge tillit tillbaka. Det finns ingen motsättning i att vara en mänsklig och närvarande ledare och samtidigt vara coachande och visa tillit och förtroende till personalen.

Det är betydligt viktigare att synas och verka inne i företaget än utåt om man vill idka ett gott ledarskap. (Sedan kan det finnas andra skäl att vara synlig utåt, varumärkesetablering exempelvis, men det går jag inte in på här.) Att vara öppen och dela med sig av sig själv, sin kunskap och göra människor delaktiga.

I småpratet över exempelvis en lunch kan man få möjlighet att prata lite längre sammanhängande med sina medarbetare. När man som ledare är ute och rör sig i verksamheten så blir det också enkelt för medarbetare att ta upp något som de funderat över. Att ta steget att gå och söka upp chefen är betydligt längre, men när han eller hon ändå går förbi så kan man passa på.

Viktigt i ledarskapet är att inte heller glömma sitt eget behov av småprat, exempelvis över lunch med kollegor och andra som är viktiga i det personliga och affärsmässiga nätverket.

Småprat är viktigt

Vi människor behöver sätta ord på och resonera kring saker och ting.

För sig själv är tanken som ett dimmoln där ingenting är avgränsat. Det finns inga på förhand avgränsade begrepp och ingenting är distinkt förrän språket uppträder.
(Ferdinand de Saussare, 1857-1913, schweizisk lingvist som räknas som strukturalismens grundare)

Hur arbetar jag med dessa frågor – vad erbjuder Atheragram Structura?

Arbete med mänsklig utveckling är mitt, dvs. Atheragram Structuras, specialområde. Jag arbetar huvudsakligen med hur saker och ting ska vara, göras, läras, tillämpas – med processer. Kommunikation är en social process, där vi som människor hela tiden deltar med hela oss. Vi behöver förstå vår egen delaktighet, vad vi medverkar med, hur vi tar emot och hur vi kan utveckla. Jag arbetar med att självaktning och prestation hos individ, i ledarskapet och i organisationer, vilket på alla sätt innefattar kommunikation: i olika roller, situationer och sammanhang. Mina metoder varierar utifrån behov och önskemål, men jag arbetar huvudsakligen genom coaching och rådgivning. Föreläsningar, seminarium, mentorsprogram och kurser erbjuds också.

Vill du utveckla din kommunikation och ditt småprat?

Ring mig 070-7223734 för ett förutsättningslöst samtal!

Om du befinner dig på Kunskapsdagarna på Malmö Högskola i Malmö fredag 19/3 så kan du lyssna på mig när jag före läser kl 13.10 under rubriken ”Utveckla prestation och självaktning – nå personlig framgång”. För mer infor mation se:

http://www.kunskapsdagarna.nu/fprw/webpublisher/files/Kunskapsdagarna_Malmo_v2010.pdf

Månadens boktips

Från prat till resultat – om vardagens ledarskap av Gunnar Ekman

Det småpratas överallt – vilken betydelse har detta prat? Gunnar Ekman menar i den här boken att småpratet är avgörande för vad som faktiskt händer på arbetsplatsen. Det beskriver han och visar han exempel på, liksom hur vardagens ledarskap kan bli effektivare tack vare bra balans mellan informella och formella möten. Han ger tips på hur du kan öka medarbetares kompetens, kreativitet och arbetsglädje och hur du bäst hanterar de informella ledare som styr småpratet i din organisation.

Gunnar Ekman är ekonomie doktor i organisation och ledarskap vid Handelshögskolan i Stockholm och verksam vid Executive Education.

Människan är en berättelse av Clarence Crafoord

Vi bär alla på historien om oss själva. Boken handlar om samtalet, om hur vi skildrar saker, och om hur vi förmedlar oss själva samtidigt – om insikten om att man själv sänder ut signaler, baserade på de egna erfarenheterna, i alla samtal man har med andra människor. Det är en bok att inspireras av. För alla som använder samtalet i yrket (poliser, busschaufförer, präster, journalister, undersköterskor…).

Clarence Crafoord har 40 år som läkare, psykiater, psykoanalytiker bakom sig, och är sedan 20 år författare till psykologiska och även berättande böcker om litteratur, egna upplevelser som läsande och iakttagande betraktare av människor och skeenden. Han deltar i den stora översättningen av Freuds samlade skrifter och i kulturtidskriften Divan.