Har du tillgång till hela din hjärna?

Ju mer stressade och emotionellt (känslomässigt) eller kognitivt (mentalt, tankemässigt) belastade vi är, desto mer krymper vårt nyttjande av vår hjärna. Det är förstås inte bra vare sig för oss själva eller de vi har omkring oss.

Stress och emotionell/kognitiv belastning är något som gör att vi ”backar” från neocortex och in i limbiska systemet och blir känslostyrda, irrationella och handlar i affekt då vi inte har tillgång till hela vår hjärna. Det begränsar vårt intellekt, vi blir trångsynta, får konkurrensbeteende och får svårare att känna empati. När vi är rejält stressade så agerar vi utifrån vår reptilhjärna. Vi handlar på reflex, förlorar förmågan att se konsekvenser, blir hänsynslösa eller handlingsförlamade. Vi tappar förmågan att se nyktert på oss själva, våra beteenden och leda oss själva.

För att vi ska klara att använda hela vår hjärna och allt det som finns i neocortex så behöver vi känna oss trygga och säkra. Vi behöver behålla lugn och sinnesro, träna på att skilja på sak och person, träna på att växla mellan detalj och helhet, träna på att se saker ur olika perspektiv och utifrån – ju bättre vi blir på det, desto bättre blir vi på att behålla lugn och sinnesfrid. Det är en del i personliga utveckling och personlig mognad. Det i sin tur gör att vår förmåga att möta andra i öppenhet, respekt, vänlighet och lugn – oavsett hur vi väljer att uppfatta dem – ökar. Liksom vår förmåga att lösa olika situationer som uppstår. Vi kan vara nyanserade och konstruktiva.

Två sidor av ditt nervsystem

Det autonoma nervsystemet i vår kropp består av två delar; det parasympatiska systemet som sköter avslappning och vila samt det sympatiska systemet som aktiveras vid stress och hot.

”Stress” är en naturlig reaktion på fysiska, mentala och känslomässiga påfrestningar. Vi ska inte vara rädda för stress, vi ska lära oss att balansera det med att vila från fysiska, mentala och emotionella påfrestningar.

När hjärnan upplever stress så gör sig kroppen redo för fysisk aktivitet och då händer detta:

• pulsen ökar och blodtrycket höjs
• andningen blir häftigare för större syre-intag
• musklerna späns och vakenhetsgraden ökar
• immunförsvaret aktiveras genom att stresshormoner pumpas ut
• energin till ovanstående tas från exempelvis matsmältning, som kan vänta ett tag

Det fyller en funktion när vi ska ”tagga till” och ha extra kraft för att åstadkomma något eller avlägsna oss från ett hot.

Det är dock inte där vi ska vara dag ut och dag in, utan vårt normaltillstånd är lugn och ro.

Det som händer i kroppen vid stress är detsamma som när vi tränar fysiskt; hjärtat slår fortare, vi får andnöd, energi skickas till musklerna... Att fys-träna lär hjärnan att det som då händer i kroppen inte är ett hot, vilket gör att kroppen lättare hanterar dessa påslag vid stress. Fysisk träning, med medveten ansträngning, är alltså bra om vi vill bli bättre på att hantera stresspåslag.

Stresspåslaget i sig är alltså inte farligt utan till nytta, men det sympatiska systemet ska bara vara påslaget en viss tid, sedan ska hjärnan och kroppen återgå till det parasympatiska systemet igen. Vi ska jaga och fixa mat och sedan ska vi äta och smälta den.

Så hur har du det då med den andra halvan av ditt nervsystem? Hur tränar du lugn och ro?