Storyn om min mamma ❤️ och vikten av att gå för sin vision

På bilden ovan ser du min mamma och mig för många år sedan. Min mamma gick bort mellan jul och nyår förra året efter att ha levt ett långt och innehållsrikt liv. Idag vill jag dela något jag lärde mig av min mamma som har präglat mig.

Min mamma var född på söder i Stockholm. Asfaltsbarn i arbetarklass. Genom åren fanns många motgångar, ett enkelt liv hade hon inte, men hon var inte rädd för att hugga i, jobba, kämpa på. ”Bryt ihop och kom igen.”

Samtidigt var hon en visionär som ville mer.

En dag skulle en jobbarkompis till henne åka och titta på en tomt som var till salu i ett nyskapat fritidsstugeområde. Mamma hade ingen bil så när hon fick fråga om att följa med, som en utflykt, så hängde hon på och tog mig med sig.

Väl där ville jobbarkompisen inte köpa någon tomt. Det ville dock mamma! Hon såg tydligt och levande framför sig hur vi skulle kunna tillbringa lediga tider där och njuta av landet.

Här hade hon kunnat ge upp. Hon hade inga pengar. Hon var ensamstående med tre ungar och sin egen mamma (min mormor) att ta hand om och jobbade sexdagarsvecka för att få ihop det. Hon hade ingen bil så hur hon skulle ta sig till/från tomten var oklart. Men hon såg det framför sig. Hon ville mer.

Där och då skrev mamma en check på handpenningen.

𝗛𝗼𝗻 𝘁𝗼𝗴 𝗲𝘁𝘁 𝗯𝗲𝘀𝗹𝘂𝘁 𝗼𝗰𝗵 𝗴𝗶𝗰𝗸 𝗳ö𝗿 𝗱𝗲𝘁!

Och visst gick det vägen – det gör det så gott som alltid om man beslutsamt går för det man vill. Prioriteringen utöver vardagen var alltid att göra det som krävdes för att behålla landet (det var inte tal om att jag fick Gul & Blå-jeans som jag som tonåring suktade efter 😊) vilket mamma gjorde till gamla dar.

På bilden tältar vi på tomten. Jag minns att jag klev i diverse sorkhål på den där marken. Det tog ett antal år innan det byggdes något hus. Ett hus vi sedan bodde i lediga stunder med omålade väggar innan pengar fanns till tapet och färg. Ett hus vi tog oss till genom diverse samåkande olika sträckor med grannar ”på landet” som också fanns någonstans i Stockholmstrakten, till vilka vi kunde ta oss med tunnelbanan. Eller så åkte vi bussar med diverse byten på vägen. En tomt som mamma anlade trädgård på i etapper, som jag vattnade otaliga träd och buskar på under sommarloven. När mamma pensionerade sig så bosatte hon sig där. ”Det är som att ha ständig semester” sa hon.

Att vilja mer, att ha visioner och att gå för dem. Det har jag lärt av min mamma. ❤️ Tacksam för det är jag! Det har tagit mig dit jag vill i mitt eget liv.