Viktigast - individen eller gruppen?

När man funderar över hur saker och ting är och hänger ihop och gör det i ett kontemplativt grubblande så brukar man kalla det för filosoferande. Filosofi är grekiska och betyder ”kärlek till visdom” och är ett slags utvecklat undrande med abstrakta tankegångar.

En del av filosofin är moralfilosofin som handlar om att reflektera kring vad som är rätt och fel i det mänskliga handlandet. Det leder över i etik, som är en systematisk reflektion över människans värderingar, handlingar och motiv.

Det finns många olika etiska riktningar. Jag tänkte här lyfta två av dem:

• ”Utilitarism” = maximera nytta. Ofta kopplar man ihop detta med ”bäst för flest”, alltså att göra det som är till största möjliga gagn för största möjliga antal människor. Det viktiga är att gruppen, organisationen och/eller samhället fungerar.
• ”Egoism” = själviskhet. Det handlingsalternativ som leder till de bästa konsekvenserna för (gynnar) mig är det moraliskt rätta. Det viktiga är individens självbestämmande.

Om vi gör en jämförelse med en arbetsplats så finns en mängd regler utformade så att hela organisationen ska fungera, som helhet, och gemensamma överenskommelser för att åstadkomma rättvisa människor emellan. Samtidigt behöver vi anpassa efter människors olika fysiska och psykiska förutsättningar och vi har alla behov av att bli sedda som individer.

Kan man ha två etiska hållningar samtidigt?
När gäller i så fall den ena och när gäller den andra?

Det är dagens reflektionsstoff.
Bra både att fundera över själv och tillsammans med andra, exempelvis i teamet.